Nödvändigt

Till kategorin fantastiska uppfinningar kan vi snart lägga till Sound Racer. En produkt som gör resandet med bil till en ren njutning. Välj mellan en mullrande V8 eller en spetsig och vrålande v10-motor, vrid upp ljudet på stereon och trampa plattan i mattan på din 3-tons Volvo! Det kommer inte att gå fortare än vanligt men det kommer att kännas så.

Prylen känner av motorvarvet och sänder ut en FM-signal med motorljud som din stereo kan spela upp. Genialt och härligt barnsligt!

Teknikmagasinet, here I come!

Vill ha.

Hammocken är en underskattad och lite bortglömd möbel. Åtminstone om man ser till hur många som finns i våra hem. Men med tanke på hur behagligt rogivande det är att sitta i sådana borde fler äga en. Vi, till exempel. Ska bara vänta på att vår nyplanterade ärvda bok ska växa upp så att vi kan ställa hammocken under dess gröna krona.

Foto: Hanna Engkvist

/Hanna

Lite av varje

Vi är så nöjda med nya bilen. Den är tyst och man glider fram. Den är en rejäl Svensson. Fredrik la säkert åtta timmar på tvätt, puts, vax och allt vad det nu står på flaskorna.

Efter det här blir Fredrik stressad av att behöva köra på en dammig grusväg norr om Gnosjö, även om den leder till en trevlig grillplats i skogen nere vid sjön. Eller på en ännu dammigare grusväg utanför Ljungby, trots att den leder till Sydsvenska rallyt…..

När man gör som vi och köper sin bil på ICA-kortet, får man en smått otrolig bonuscheck med följande Buffétidning. De flesta gör nog inte så, men jag kan ändå rekommendera det. Fredrik är just nu och storhandlar på Maxi, helt gratis

/Hanna

Livet tvärtemot

-Nämen, är han sjuk?

-Ja, sedan igår.

-Då kan vi väl ses och leka lite?

-Visst, vi kommer över.

Ett samtal mellan två småbarnsföräldrar som inte låter riktigt normalt. Men när det gäller kopporna är allting tvärtemot! Nu när det går en ”epidemi” på Melkers dagis vill alla passa på att gå igenom barnsjukdomen som man förr eller senare måste ha. Ju förr desto lindrigare. Därav detta sociala liv med sjuklingen.  Varje dag i ett par veckor har de skickat hem ett barn med vattkoppor från dagis. Det går alltså inte att förutsäga när den ska bryta ut, om den gör det. Inkubationstiden är dessutom två veckor. I alla fall passade Melker på att krama sin kompis en extra gång idag innan de sa hejdå till varandra. Sen får vi se hur det utvecklar sig.

/H

Humoristisk son.

Melker gav mig ett gott skratt igår. Jag satt på huk vid en rabatt när han kommer fram, drar lite bak i min byxlinning för att kunna se ner och säger: Mamma bajsa? Precis som vi alltid drar ut hans byxor där bak för att se om det finns något i blöjan…..  Han förstod nog inte vad som var så roligt, men skrattade såklart med ändå.

Tradition?

Jag minns att man vissa år hade sjå att hitta utslagna liljekonvaljer att ha på bänken när det var dags för skolavslutning. Det problemet har ingen i år, tvärtom kommer de troligen vara överblommade. Kanske måste man tidigarelägga avslutningarna i stället? Fast man kanske inte har blommor på bänken nuförtiden…

Utslagna liljekonvaljer i vår lilla skog. Rekordtidigt?

/H

Gult och rött blir gult och vitt

Förutom kosläpp och lek i det fina vädret har vi intensivmålat vindskivor, knutar och annat som tidigare varit rött. Jag har lånat en riktigt lång stege av en granne så det har blivit höghöjdsträning med färgspann och pensel. Uppe i nock är det 7 meter. Det är ganska obehagligt även om man långsamt vänjer sig vid höjden. Vindskivor och takplåtar på den högsta gaveln är färdigmålade med livet i behåll. Visserligen återstår några strykningar på 3 andra gavlar men vi har hunnit med mycket på kort tid.

Nu skall jag duscha. Det är sånt man inte hinner med som målare har jag hört…

Gult och rött så att det sticker i ögonen
/Fredrik

Kor på grönbete

Denna lördagen var det dags för det traditionella betessläppet på Skedala. Det är dock ingen tradition för oss ännu, men det kan ju bli! Våra kära före detta grannar påminde oss om detta event och vi tog barnen bak på cyklarna och trampade mot bondgården. Viktigt var att först satsa på vilken av de 116 korna som skulle nå målsnöret först på väg ut mot hagen. Vi la våra röster på Olga, Hilma och Gullan.

När startskottet gick öppnades ladugårdsdörren och alla korna skuttade ut. Ja, de skuttade verkligen, sparkade bakut, stångades lite och rusade mot det efterlängtade gröna gräset. Melker var fascinerad och hela tillställningen var väldigt trevlig. Efteråt bjöds det på fika, men vi fick erbjudande om lunch på Brogårdsvägen i stället och tackade såklart ja.

Vem som kom först? Ingen aning, men inte Olga, Hilma eller Gullan.

Bäst utsikt från pappas axlar.

Det spritter i benen efter en lång vinter.

/H

Konsten att skriva en töntig slogan

När jag cyklar till jobbet passerar jag en markisförsäljare, eller en före detta sådan, jag vet inte. Stället ser hur som helst inte särskilt modernt eller uppdaterat ut. På en av sina egna gröna markiser har de tryckt sin slogan. Den lyder:

”En markis, till rätt pris, tro mig please”

Det är både komiskt och tragiskt. Just det där sista kunde de hoppat över och istället fått en tråkenkel och lagom käck slogan, men nu … Någon som blir sugen på att handla där?

/H

Debut vid två år.

Då var det gjort. Vi har introducerat hamburgerrestaurangen i sonens liv. Är inte helt nöjd med det, men hellre det än att bli kinkiga och hungriga tillsammans på Flygstadens shoppingområde. Melker fick en hamburgare, fattade ett stadigt grepp om den och slukade den på ett par minuter. Som om han aldrig gjort något annat.

/H