Idag hämtade jag Melker på hans sista dagisdag inför den sju veckor härligt långa ledigheten. Jag blev nästan lite sentimental och fick tillbaka känslor från när jag själv slutade skolan och skulle få sommarlov för att sen komma tillbaka till hösten, en klass äldre. Tänk att till hösten är det ett år sedan han började. Då kommer det nya småttingar och han är plötsligt inte minst, utan bland de rutinerade. Tiden går så fort, så fort. Jag är glad över att vi har en förskola han trivs så bra på, med lugn och trygg personal. Speciellt veckor som denna då han tillbringat alla fem dagarna där. Och när jag dessutom varit borta med jobbet ett par kvällar har man lite dåligt samvete och längtar så efter fredag eftermiddag.

Drog fram lilla poolen idag igen. Trots kallvatten från vattenslangen tar han tio meter sats, springer, hoppar handlöst i och slänger sig runt. “Mamma titta plask!!!” Vår granne Gull-Britt kom också över och tog med sig Melker på en liten runda i området. Vi övar inför hennes barnvaktande en dag nästa vecka. Det kommer säkert att gå bra. Hon visade honom hennes vinbärsbuske och han kom hem med nävarna fulla. “Bu-bitt bibär”  Språket exploderar just nu och det säger jag inte bara för att jag just gått en sprängkurs.

Ikväll är det Fredriks tur att vara iväg och roa sig med god mat och dryck. Om han bara visste att hans favoritfilm går på tv ikväll. Almost famous kl 22.55.

/H