Tiden går

Hanna satt och läste lite på vår blog. Det var nog 1 år sedan sist och ungefär lika lång tid sedan det senaste inlägget. Jag skyller på Facebook. All social interaktion via datorn sker ju där nu för tiden och det är lite synd eftersom vi faktiskt gillade vår blog. Det kanske är dags för en nystart?

Såhär ett år senare har det gula huset har fått det sista sovrummet renoverat tillsammans med etapp 2 i hallen som numer erbjuder klinker för alla som kliver in genom ytterdörren. Några träd och buskar har sporadiskt planterats i trädgården men den mesta tiden har gått åt att förbereda sig för det som kommer i nästa stycke.

Den stora händelsen är utan tvekan vår nye familjemedlem som kom till oss för 7 veckor sedan. Livet leker och tiden räcker nästan inte till. Precis som det skall vara i en småbarnsfamilj.

Lille H

Vid havet.

Jag har nog glömt att lägga upp några av de fina bilderna som togs på stranden i Frösakull i slutet av maj.

Har aldrig sett någon äta jordgubbar i hans takt…

/H

Före/efter

Uppdatering av projekt husmålning. Nu finns en bild på hur en skvätt färg kan förändra.

Före vår tid

Huset nu

/H

I god tid

Så kom årets första höst- och vinterkatalog inom mode med posten. Det är fortfarande juni månad. Jag jobbar på att leva i nuet, men inte konstigt att det är svårt när man motarbetas så här.

/H

Sommarlov

Idag hämtade jag Melker på hans sista dagisdag inför den sju veckor härligt långa ledigheten. Jag blev nästan lite sentimental och fick tillbaka känslor från när jag själv slutade skolan och skulle få sommarlov för att sen komma tillbaka till hösten, en klass äldre. Tänk att till hösten är det ett år sedan han började. Då kommer det nya småttingar och han är plötsligt inte minst, utan bland de rutinerade. Tiden går så fort, så fort. Jag är glad över att vi har en förskola han trivs så bra på, med lugn och trygg personal. Speciellt veckor som denna då han tillbringat alla fem dagarna där. Och när jag dessutom varit borta med jobbet ett par kvällar har man lite dåligt samvete och längtar så efter fredag eftermiddag.

Drog fram lilla poolen idag igen. Trots kallvatten från vattenslangen tar han tio meter sats, springer, hoppar handlöst i och slänger sig runt. ”Mamma titta plask!!!” Vår granne Gull-Britt kom också över och tog med sig Melker på en liten runda i området. Vi övar inför hennes barnvaktande en dag nästa vecka. Det kommer säkert att gå bra. Hon visade honom hennes vinbärsbuske och han kom hem med nävarna fulla. ”Bu-bitt bibär”  Språket exploderar just nu och det säger jag inte bara för att jag just gått en sprängkurs.

Ikväll är det Fredriks tur att vara iväg och roa sig med god mat och dryck. Om han bara visste att hans favoritfilm går på tv ikväll. Almost famous kl 22.55.

/H

Midsommar längst ner i Sverige

Den gångna helgen var det midsommar. Vi firade det hos våra vänner och f.d Nackagrannar som sedan några år bor i södra Skåne. Ingen vet egentligen varför de valde att bosätta sig i Skåne eftersom ingen av dem kommer därifrån men det är ju inte det som inlägget handlar om. I år hade de ett nytt hus att visa upp och det var både stort, fint och trevligt. Pluspoäng till den biffiga poolen med badkrukeuppvärmt vatten. Vi passade på att testa den en gång på dagen och en gång på natten. Melker blev som tokig när han fick se poolen och nöjde sig inte förrän vi plaskade runt i den. Eftersom han för tillfället är väldigt intresserad av att hoppa från saker gick hans poolbad ut på att hoppa från kanten, klättra upp, hoppa från kanten, klättra upp osv.

Plask!

Vi var flera barnfamiljer som träffades och det är mycket intressant och roligt att uppleva en stor middag med många små barn. Den första kvarten är ett enda kaos. Alla vuxna kastar sig över maten för att lägga upp på barntallrikar. De som inte hämtar maten skär den i små bitar i högt tempo. Otåliga och hungriga barn velar om var de skall sitta och vem som skall sitta bredvid, spiller mjölk och skriker på sina föräldrar att de skall skynda sig så att de kan få äta någon gång. Under den korta stunden som barnen kastar i sig maten hinner föräldrarna i all hast förse även sig själva med lite mat. Hela denna tiden är det inga vuxna som pratar med varandra, det är det ingen som hinner.

TACK TACK MAMMA PAPPA, GÅ NEE!
Nu är barnen färdiga och vill gå och leka igen. Vi är många som gett upp på att ha barnen kvar vid bordet till de vuxna har ätit klart. Det funkar inte. Istället andas man ut och tar sin första tugga mat och säger skål till de vuxna som för tillfället råkar befinna i närheten. Hela matgrejen kan verka stressande men det är det egentligen inte. Det är helt andra sociala regler som gäller för småbarnsföräldrar.

Senare på kvällen/natten åkte vattenpipan fram, bastun startades och poolen nyttjades ännu en gång.

Mmmmmm………………………………………………………Boff

/Fredrik

Värre än befarat

Dagen började bra. Solen värmde och jag var laddad inför uppgiften att riva ut gips och isolering i garaget. Vårt platta garagetak läcker in. Nämn förresten EN person med platt tak som inte har eller har haft problem med läckage…  Jag hörde att ursprunget till denna moderna, billiga och estetiskt tilltalande takkonstruktion kom från varmare länder och inspirerade svenska arkitekter att under -60 och -70talen rita platta tak i detta nederbördsrika land. Lysande idé!

Ett fall och en lösning?

Vår granne som är byggnadssnickare kom förbi i morse för att inspektera. Han konstaterade direkt att flera takreglar har ruttnat av och att det därför är förenat med viss hälsofara att promenera runt på taket som jag gjort dagen innan. Han önskar mig lycka till och jag påbörjar en framgångsrik gipsnedtagningsstund beväpnad med hammare och potentiellt dödliga  hopp- och snurrsparkar.

De försiktiga förhoppningarna som jag inledde dagen med grusas snabbt. Genom byggplasten i taket ser jag isolering simma omkring i ett hav av regnvatten. Det är samma känsla som man får när man tittar genom undervattenfönstret hos sälarna på Skansen, minus sälarna. Allt är blött och takbjälken har ruttnat sönder på flera ställen. Jag börjar inser att det är gipset i taket som håller taket på plats för i takt med att jag rycker ned det så närmar sig taket garagegolvet.  Det krävs några stöttor för att få taket att fortsätta vara just det, tak.

När bilden tas är jag fortfarande vid gott mod

Men det går snart över

Bort med blöt och slemmig plast och fram med dito isolering. Det visar sig att vårt garage också rymmer norra Europas största population av illasinnade myror. Isoleringen är inte ens isolering på sina ställen utan nätverk av myror och myrägg. Det måste röra sig om flera miljoner! Alla myror som inte är upptagna med att rädda sin avkomma attackerar mig. Det gör ont och det är fortfarande blött och slemmigt. Dessutom luktar det mögel.

Behovet av stöttning bara ökar

Jag fick en idé om vad jag kan göra på semestern!

Det är aldrig för sent att ge upp så efter kvällsmaten och Melkers läggning plockar jag iordning och packar släpet för morgondagens tömning. I morgon skall jag förresten prata lite med försäkringsbolaget igen. Hoppas hoppas hoppas att de har utvecklat empatisk förmåga och dessutom kan tänka sig att lätta på plånboken.

Den rätta sillen.

Vädret väntas bli ostadigt med en temperatur på 14 grader. Vem är förvånad? När kommer året då man kan ha på sig bara en sommarklänning när man dansar kring midsommarstången? Men det lär bli trevligt ändå, sill, nypotatis och ett roligt umgänge kan ju göra vem som helst glad. Och det ska vara matjessill, ingen fuskig senapssill som inte smakar midsommar. Jag vet att inte alla tycker som jag, därför inköptes lite olika sorter till knytkalaset i morgon.

Bilderblogg om helgen

Vår senaste helg bjöd på massor av trevligheter. Lördagen spenderade vi i Gnosjö hos våra vänner i det vackra huset, familjen Å. Det råkade också vara Järnbärardagen just denna dag, med marknad och små jippon i samhället. Vi såg hur släktingarna åkte 18 meter upp i brandbilskorgen, till exempel. Melker fick en ballong och var nöjd med den.  På kvällen vankades det stort 50-årskalas för Fredriks morbror, också det jättetrevligt.

Melker gungar och gör sig till för idolen Tilda.

Vi sov över i Åkebo till söndagen. Det var nämligen dags för oss att göra en insats för veden, vilket vi kom undan förra året, då den både klövs och levererades hem automatiskt av vänliga familjemedlemmar. Fredrik stod på vedbacken och slet hela dagen tillsammans med Anton. Men vilken uppfinning den är, vedklyven. Jag kunde stå alldeles förtrollad och titta på hur den enkelt och tyst gjorde fyra vedträn av en bit stock.

Notera spanarna i fönstret.

Melker har börjat prata om att han faktiskt vill åka i traktorn, som han förut varit lite rädd för på nära håll. Men denna dag var han mogen och modig nog att kliva upp i hytten och åka en runda runt gården. Han var så glad. Men inte nöjde han sig med det, han åkte dessutom åkgräsklippare med morfar. Det har lossnat. Och vi vet vad vi får att göra framöver.

Kan man ana en leende tvååring?

Paus med kaffe och bulle.

/H

Uppdaterad blogglogga

Idag har jag fixat och donat med jobbets hemsida. Det blev lite texter och någon bild. Till min hjälp, eller kanske snarare motståndare hade jag Adobe Photoshop, ett jätteroligt verktyg som jag tyvärr inte lärt mig mer än grunderna i.
Sedan kunde jag inte hålla mig ifrån att putsa lite på igulahuset-loggan (på arbetstid). Den blev kanske inte så snygg men å andra sidan var den faktiskt fulare innan. Så det så!
/Fredrik